Måndag
gomorgon!
Ska hem till Dilek om en timme. Vi ska vandra runt i stan och ta reda på saker. Börjar inte skola förrens kl 15.00 idag så vi har tid ^^,
Jag sa att jag skulle berätta vad Dilek gjorde med sig själv på alla hjärtans dag. Hon träffade en vän. Så ja, det var inte så mycket action som jag trodde. Dom kollade på tv och drack cola. Men hon hade i alla fall haft det trevligt. Själv så kollade jag och Filip på kanske 3 filmer och så gjorde vi lite annat :) Jag hade också en trevlig lördag.
Igår var jag med Dilek och ännu en gång så låg vi i soffan för länge. Denna gången i 6 timmar. Vi måste börja göra något vettigt av vår tid.
Det snöar idag, har snöat jättemycket den senaste tiden. Det är mysigt att kolla på när man vet att men kan sitta inne hela dagen. Men när man vet att man måste gå ut så vill man det ska försvinna. Bara massa kallt och blött.
Ibland skjuter man upp något väldigt länge och när man tillsist ska göra det så vet man inte riktigt hur det ska gå till. Man blir bara mer och mer nervös inför det man ska göra och detta gör att man skjuter upp det ännu mer. Såhär fortsätter det till men inte har det kvar. Varför gör vi egentligen såhär?
Om det går för långt så hoppas jag att vårsolen kan hjälpa oss :)
/Jonna
Ska hem till Dilek om en timme. Vi ska vandra runt i stan och ta reda på saker. Börjar inte skola förrens kl 15.00 idag så vi har tid ^^,
Jag sa att jag skulle berätta vad Dilek gjorde med sig själv på alla hjärtans dag. Hon träffade en vän. Så ja, det var inte så mycket action som jag trodde. Dom kollade på tv och drack cola. Men hon hade i alla fall haft det trevligt. Själv så kollade jag och Filip på kanske 3 filmer och så gjorde vi lite annat :) Jag hade också en trevlig lördag.
Igår var jag med Dilek och ännu en gång så låg vi i soffan för länge. Denna gången i 6 timmar. Vi måste börja göra något vettigt av vår tid.
Det snöar idag, har snöat jättemycket den senaste tiden. Det är mysigt att kolla på när man vet att men kan sitta inne hela dagen. Men när man vet att man måste gå ut så vill man det ska försvinna. Bara massa kallt och blött.
Ibland skjuter man upp något väldigt länge och när man tillsist ska göra det så vet man inte riktigt hur det ska gå till. Man blir bara mer och mer nervös inför det man ska göra och detta gör att man skjuter upp det ännu mer. Såhär fortsätter det till men inte har det kvar. Varför gör vi egentligen såhär?
Om det går för långt så hoppas jag att vårsolen kan hjälpa oss :)
/Jonna
Kommentarer
Trackback
